V

Ibland vill man bara lägga sig ner, sluta sina ögon, slumra in och aldrig mer vakna upp. Problem, det är vad som gör allting så otroligt svårt, det tröttar ner en. Vissa problem är stora, vissa är små. Men det är fortfarande problem, oberoende vilken storlek eller betydelse de än har. Det finns en tid, där man känner sig försvarslös, trött, utmattad, deppad, ledsen, arg.. Finns endast negativa tankar kring en, man vägrar att söka ljuset. Men så fungerar vi väl alla.. Man måste dock försöka att lyssna på hjärtat och inte den där negativa rösten i ens huvud. Vad gör man egentligen, då inte orken finns kvar? och varje jävla hinder du stöter på, känns höga och krångliga? Många undrar alltid frågan; varför? Oftast är det den mest populäraste frågan och tillika den svåraste att någonsin finna ett svar på.

Försöker fortfarande att förstå hur detta kunde hända, var detta ens började hända eller VARFÖR det över huvutaget skulle bli ett problem. Men, sen när har jag egentligen förstått något? Jag är ju så himla dum i huvudet, så otroligt idiotisk. Ja, det är dina ord till mig. Dina tankar om mig. Förstår du hur du sårar? Egentligen borde jag kunna ta dessa ord redan, borde klara av att bara skita i dem, men då de kommer från en person som jag verkligen tycker om, som jag faktiskt råkar bry mig om, kan jag inte släppa det. Varje gång jag ser dig, varje gång jag hör ditt namn eller din röst, så börjar orden eka inom mig. Och jag önskar att de bara kunde försvinna.

Har så hilma mycket frågor, som jag skulle att du skulle svara på. Men till vilken nytta försöker jag ens? .....