V

http://iamthenewcancer.peppar.fi/blog/

Alltid är det samma sak när alla ber mig uppdatera en blogg; vad skall jag skriva om? Försöker alla gånger komma på något som stämmer in på livet eller som bara annors skulle råka intressera mina läsaren. Vad intresserar er? Jag menar, det händer direkt inte något mycket i mitt liv, så vad tycker NI att jag skall skriva om! Kom med förslag :))

Alla som befunnit sig på Facebook under den närmaste stunden har troligen förstått att jag failade teoriprovet, dääm. Alla frågor var ju så jävla logiska, men jag.. ja minsann, JAG skulle INTE tänka logiskt. Nee-e! Och dessutom, vem FAN skulle veta när älgarna känner för att hoppa upp på vägen?`Ööh. Okej, natten, kvällen & morgonen, eller bara kvällen. Ja-a. Jag känner mig dum. Och varför tänkte jag inte efter när jag svarade "med en olastad lastbil" på frågan; vilket fordon får man även köra med då man har B kortet? Fanns tre olika alternativ: Traktor, olastad lastbil och snöskoter. JAG ÄR SÅ DUM. MAN FÅR JU INTE KÖRA LASTBIL UTAN LASTBILSKORTET. A-ja. Vad kan man. Får fara i lörda igen och visa min kära dumhet till en smartdum dator! Grrrrr.

Panik och ångest! Håller på att leta lägenhet från Vasa nu just. Men nu undrar jag; vilket är mera värt? Att välja en lägenhet som är nära till skolan men den är ganska liten och hyran ganska dyr, eller lönar det sig att skaffa en lägenhet som är en längre bit bort från skolan så man måste börja kolla rutter med bussar och saker, MEN som har billigare hyra och dessutom är större än andra lägenheten? Åååh. Vilket tycker ni är mera värt?! I och för sig skulle det ju vara ganska skönt att få bo i en större lägenhet, som dessutom har billigare hyra...? ://

Idag tänker jag skriva om personer som går mig på nerverna. Vad tänker egentligen dagens ungdomar med? Ja, jag är själv en ungdom, men jag är ju i alla fall inte så dum att jag går och ljuger hela tiden eller går bakom ryggen på folk. Tror människor att de inte blir fast för att ljuga? för att de pratar skit bakom ryggen? För att de hittar på historier? Detta förstår jag verkligen inte. Och det att man hittar på så grova historier, och hela tiden ändrar om allting osv. osv. Som om folk inte skulle fatta då att man ljuger? Om man verkligen är så teini, och försöker övertala sig SJÄLV med lögner, så börjar allting gå för långt. Och sedan när folk börjar klaga på en så sitter den där lögnaren och gnäller om sitt liv om hur skit den har det, och att ingen tycker om den. VARFÖR MÅNNE, ingen gillar den här typen? För fan, sluta gnälla och gör något åt saken. Ändra på dig. Du kan ju inte be att någon annan ska dra dig upp ur skiten om du själv satt dig dit?

Petteri Kallio säger: hmm.. ja jag kan prata lite svenska, men jag måste studera lite mer :D

Hallå hallå! Det här är ett tjugotvå! Jag söker efter dig, jag anropar, försvunnen astronaaaaaut, hallå hallå! Så visa att du fii-iinns, jag vet att du kan höööra miiig, jag anropar försvunnen astronaaaut,, hallå hallå!

ajajaj! Kan inte säga mera än att jag har ont och jag vet inte varför. Både i nedre delen av magen plus i min svanskota. Så fort man sätter sig ner, eller stiger upp och försöker gå så känns det som min svanskota skall riva sönder hela min rygg, var är felet? Jaja well. Har även en surprise till er! Gissa vad jag gjort idag förutom klagat över min otroliga värk i kroppen? JO detta;

Hej hallå! Har inte gjort något speciellt idag. Förutom att vi åkte till Vesterviks backen för att åka pulkka med Niko & Stefu. Dock hade vi ingen pulkka eftersom vi inte hittade någon. Men vi skjöt raketer där istället. Stefu var elak och kastade en raket precis brevid mig när jag gick där. Gissa om jag skrek när det plötsligt small brevid mig? Ja jestas, Niko & Stefu bara skrattade åt mig, suck :D Karlar, vad mer kan man säga? Senare åkte vi tillbaka till Stefu, tittade på "simpsonit". Alla bara skrattade. Well senare GICK jag till Petsku älskling för att titta på en film. Han var fortfarande lite förkyld och hade halsen uppsvälld. Så vi gosade lite där, älsklingen var så söt så, tack att du finns!

Nu, eftersom jag inte har annat att skriva om så tänker jag skriva om helgen. Helgen i sig har varit kul! På fredagen gjorde jag inte så mycket i och med att jag hade flunssa på G. Men på lördagen åkte jag först till Softy. Vi satt länge där och funderade om vi skulle orka göra något eller bara sitta och slappa framför datorn. Slutresultatet blev Sebbe's fest eftersom han fyllde 19år, GRATTIS! Han bjöd oss på dricka eftersom att vi var pank och han hade massa dricka på lager, snällt! Jag hann dricka fyra öl på en timme, vilket är reckord! Brukar sitta och smutta på en öl i kanske 30 minuter, om inte längre. I alla fall. Satt hos Sebbe någon timme tills jag & Linda åkte till Jossu på fest istället. Fanns många bekanta ansikten där, men även nya! Det var jättekul där, enda tills jag kände av att min mage blev konstig, och sprang på vessa ett x-antal gånger! ^^ Men vad kan man. Senare mot "kvällen" så skulle vi skjutsa hem Niko & Valtsu från samma fest som jag var på. Så Kriba kom efter oss. Först körde vi till Gerby, kastade av Valtsu. Sedan åkte vi till Smedsby för att kasta hem Niko (som vid det laget redan hade "kålat" som man säger här uppe). Även jag hann "kåla" en stund. Lät lite roligt när Softy berättade det "först satt du bara där, och plötsligt såg det ut som du tänkte "näpp nu var det dags" så somnade du, och sedan vaknade du igen och då såg det ut som du tänkte "näefan, inte än!" :D" Sedan åkte vi (jag, Softy & Kriba) ännu till ABC för att fylle äta. Då jag väl var påväg ut ur bilen tänkte jag "vafan, var sitter min hand fast?" *tittar ut ur bilen och säger* ;ööh du Kriba. Du smällde fast dörren, min hand är emellan, vill du öppna dörren, iiiih? :D Softy tyckte det lät roligt, eftersom jag var full, dvs ; jag kände ingen smärta. Så jag sa helt lugnt allting till honom då jag var i kläm. Lät väl smått kul antar jag :) Då klockan närmade sig åtta på morgonen så tyckte vi att det var dags att gå och sova! Vaknade med att hela min värld snurrade, ussa.

Okejokej, jag är dålig på att uppdatera min blogg, men vad kan man! Har egentligen inte gjort något speciellt eftersom att jag är sjuk för tillfället. Har flunssa och sånt annat smått och gott. Eftersom att alla sitter och frågar en massa om mig och Petsku tänker jag därför förklara åt er nu;

ei voi kyll muuta ku nauraa sille että oon liia sinisilmäne ja tyhmä x''DDDD

Alla har vi glömt och förlåtit någon för deras misstag under våran livstid, det kan ha handlat om otrohet,  slagord, svek m.m.  Vad det än har handlat om så har vi förlåtit personen och gått vidare men varför förlät vi personen?  Vad vare som fick oss att se bortom personens handling och glömma samt förlåta personens snedsteg i livet?   Kan man någonsin glömma det eller kommer minnet av misstaget lägga sig i bakhåll i våra bakhuvuden väntandes på sin chans att påminna oss om misstaget när vi minst anar det?   Kan man förlåta alla misstagen som sker eller är det bara en inbillning inlindad i en lögn som ska få oss att se det positiva hos människor?

Var det för att vi såg potential till en förändring hos personen?  Var det för att personen i fråga visade ånger?  Var det för vi inte pallade bry oss?  Var det för personen i fråga var på väg mot en förändring men trampade snett på vägen?  Är det för vi hoppas på en förbättring?  Är det för att vi är beroende av personen i fråga?  Vad var det som fick oss att glömma och förlåta en persons misstag?  Alla har potential till en förändring om individen själv vill förändra sitt liv, sig själv m.m.   Folk i vår närhet betyder troligtvis något för oss så kan vi verkligen då sluta bry sig när dom har något eller någon egenskap vi tycker om och kanske se dom gå under den ytan som alla försöker hålla sig uppe ifrån?

Alla människor trampar snett på sin väg genom livet,  det är omöjligt att gå igenom livet utan att trampa snett någon gång – vissas snedsteg är dyra medan andras snedsteg är billiga,  snedstegen ger oss erfarenhet som vi sedan kan dela med oss till andra människor.  Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin va perfekt delvis för alla människor har olika uppfattningar om perfektion och skulle alla va perfekta skulle vi då va människor?

Alla vi har någon gång velat hämnas på personen som har svikit oss,  skrikit slagord mot oss eller varit otrogna mot oss men är det värt att hämnas?  Personen kommer trots allt få bära minnena från sitt misstag på sitt samvete och är inte det straff nog? Vill vi verkligen gå runt med en massa hat inom oss som får oss kanske ur balans när vi kan försöka att förlåta och kanske släppa det hat som har skapats av personen i fråga? Kommer vi ens kunna hämnas eller kommer vårat samvete att stoppa oss?   Har vi tålamodet och vänta på våran chans att hämnas och kommer den chansen att dyka upp – är det värt o ta den chansen?

Jag har glömt och förlåtit en hel del människor, vissa förtjänade andra chanser medan andra förtjänade ingen andra chans. Vissa visade tecken på förbättring – andra inte,  vissa visade ånger för sina handlingar medan andra tog sin ångest på allvar.  Vissa tog sin andra chans och gjorde en fet förändring – andra tog den och gjorde värre misstag.  Vissa fick mig att känna riktigt hat och få mig att vilja hämnas – andra fick mig att tro att människor kan förändras.   Oavsett vad människorna har gjort med sin andra chans så har jag aldrig gett upp hoppet om någon och kommer antagligen inte göra det för jag vet att människan kan bara om den vill.

Det jag vill säga med denna text är ha överseende med folks misstag oavsett hur allvarliga eller ”lätta” dom är för vi vet aldrig när vi hamnar i samma situation och gör samma misstag.  Att hämnas är aldrig någon bra idé för i slutändan så gör vi alla misstag oavsett vad det är för misstag och skulle inte du vilja att någon förlät dig och glömde det misstaget du begick?  Glöm det som har hänt men ha det fortfarande i bakhuvudet, titta framåt för framtiden ligger framför oss och det är kanske det som är viktigast.

hittade denna smarta text på google.

Känner hur ilskan söker sig inombord. Känner att hela min kropp blir varm, alltför varm. Något är inte rätt. Tårarna försöker smyga sig fram men lyckas inte hitta ut. Hela min värld börjar snurra och hela jag bara skakar av all hat och förjävelse som jag håller inom mig. Vill bara bort, eller spola tillbaka tiden, eller kanske framåt. Vet inte riktigt. Vem skall man tro på när något skit kommer fram? Hur vet man vilken väg man skall ta när ingen kan ha likadan historia? Borde man säga "fuck it" och lämna allting bakom sig eller borde man försöka reda ut något som verkar helt omöjligt i vilket fall som helst? KÄnner mig svag, jag brukar inte vara det. Men nu är jag det och jag ger upp. Mitt hjärta säger håll kvar, men huvudet orkar inte längre. Kroppen har gett efter......

när orden inte räcker till, får tårarna tala istället.

Murr, har blivit en jäkla dålig uppdatering. Men som vanligt har vi ju förstås inte gjort något desto vettigare. Igår tog vi oss "några" öl. Först samlades vi alla här (här är då i Softys lägenhet). Det var; Jag, Softy, Jykä, Petsku, Röhis och Sebbe som satt uppe i lägenheten i en stund. Sedan gick vi ut och tog oss en runda till ABC med tanke på att magen började småningom kurra. Därefter slängde vi Softy till krogen och själv så åkte vi runt och lekte coola i bilen, eh...

Satt en stund och funderade över vad jag skulle kunna skriva i dagens blogg inlägg tills jag konstaterade att hej, GOD JUL, kanske vore bra att nämna? Men mera än så har jag faktiskt inte kommit på att skriva, sorligt men sant! Såå.. Därför tänker jag skriva om min dag, idag. Har om cirka en stund tänkt åka till fammo och faffa till Replot för att fira julen med dem där. Först tänkte jag inte hitta skjuts, men det finns en såndärn viss snäll Daani som vill ställa upp! Hihi kram till honom. Och som han själv tyckte "man måste ju vara snäll på julen" <-- det håller jag fullständigt med om, annars kanske man blir utan julklappar! Jaja anyway. Får se ikväll vad som händer sedan.