JUST A DREAM.
Alla har vi glömt och förlåtit någon för deras misstag under våran livstid, det kan ha handlat om otrohet, slagord, svek m.m. Vad det än har handlat om så har vi förlåtit personen och gått vidare men varför förlät vi personen? Vad vare som fick oss att se bortom personens handling och glömma samt förlåta personens snedsteg i livet? Kan man någonsin glömma det eller kommer minnet av misstaget lägga sig i bakhåll i våra bakhuvuden väntandes på sin chans att påminna oss om misstaget när vi minst anar det? Kan man förlåta alla misstagen som sker eller är det bara en inbillning inlindad i en lögn som ska få oss att se det positiva hos människor?
Var det för att vi såg potential till en förändring hos personen? Var det för att personen i fråga visade ånger? Var det för vi inte pallade bry oss? Var det för personen i fråga var på väg mot en förändring men trampade snett på vägen? Är det för vi hoppas på en förbättring? Är det för att vi är beroende av personen i fråga? Vad var det som fick oss att glömma och förlåta en persons misstag? Alla har potential till en förändring om individen själv vill förändra sitt liv, sig själv m.m. Folk i vår närhet betyder troligtvis något för oss så kan vi verkligen då sluta bry sig när dom har något eller någon egenskap vi tycker om och kanske se dom gå under den ytan som alla försöker hålla sig uppe ifrån?
Alla människor trampar snett på sin väg genom livet, det är omöjligt att gå igenom livet utan att trampa snett någon gång – vissas snedsteg är dyra medan andras snedsteg är billiga, snedstegen ger oss erfarenhet som vi sedan kan dela med oss till andra människor. Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin va perfekt delvis för alla människor har olika uppfattningar om perfektion och skulle alla va perfekta skulle vi då va människor?
Alla vi har någon gång velat hämnas på personen som har svikit oss, skrikit slagord mot oss eller varit otrogna mot oss men är det värt att hämnas? Personen kommer trots allt få bära minnena från sitt misstag på sitt samvete och är inte det straff nog? Vill vi verkligen gå runt med en massa hat inom oss som får oss kanske ur balans när vi kan försöka att förlåta och kanske släppa det hat som har skapats av personen i fråga? Kommer vi ens kunna hämnas eller kommer vårat samvete att stoppa oss? Har vi tålamodet och vänta på våran chans att hämnas och kommer den chansen att dyka upp – är det värt o ta den chansen?
Jag har glömt och förlåtit en hel del människor, vissa förtjänade andra chanser medan andra förtjänade ingen andra chans. Vissa visade tecken på förbättring – andra inte, vissa visade ånger för sina handlingar medan andra tog sin ångest på allvar. Vissa tog sin andra chans och gjorde en fet förändring – andra tog den och gjorde värre misstag. Vissa fick mig att känna riktigt hat och få mig att vilja hämnas – andra fick mig att tro att människor kan förändras. Oavsett vad människorna har gjort med sin andra chans så har jag aldrig gett upp hoppet om någon och kommer antagligen inte göra det för jag vet att människan kan bara om den vill.
Det jag vill säga med denna text är ha överseende med folks misstag oavsett hur allvarliga eller ”lätta” dom är för vi vet aldrig när vi hamnar i samma situation och gör samma misstag. Att hämnas är aldrig någon bra idé för i slutändan så gör vi alla misstag oavsett vad det är för misstag och skulle inte du vilja att någon förlät dig och glömde det misstaget du begick? Glöm det som har hänt men ha det fortfarande i bakhuvudet, titta framåt för framtiden ligger framför oss och det är kanske det som är viktigast.
hittade denna smarta text på google.