V

har sagt det förut, och tänker säga detta igen: Underligt hur vi människor klagar över så småa saker.. Medan Sabina kämpade mot cancer, och ett MYCKET få antal gånger i boken orkade hon klaga över sin cancer. Hon såg alltid till att alla andra hade det bra, såg alltid till att vara stark, glad, positiv.. Och många gånger frågade man sig; hur f*n orkar hon? Hur orkar hon hålla humöret uppe när det är hon som borde få vara svag, få gråta, få skrika, ja.. Allt!