envis som en åsna.
dag, är jag förbannad. Så arg så arg, att jag nästan är röd i ansiktet av all ilska. Jag har även konstaterat idag att jag hatar julen. Den är så förbannat onödig. Ge EN orsak som INTE skulle gå att göra på vanliga dagar, som ENDAST går att göra på julen? Att skaffa släkten till ett enda ställe, är väl inte så svårt? Att hämta in en julgran och pynta den, är inte något desto svårare. Att dricka glögg, ja, det kan man ju göra när som helst. Att sätta upp julbelysningar och röda gardiner eller bordsdukar, går ju att göra när som helst (även om julbelysningen inte alltid syns bra på sommaren pga ljuset.) Att öppna / köpa / få paket, går också att fixa när som helst, bara att traska in i butiken, köper det man tycker passar någon, paketerar in det och VIPPS så har man en (jul)klapp. Okej jag kom på EN sak som inte passar in i sommarens soliga dagar; jultomten. Men varför kan man inte ha en sommartomte istället. En med färgglada kläder och kanske ett färgglatt skägg?
Hur som helst, är nog inte julen något för mig, inte i alla fall det här året. Jag skulle ha kunnat älska denna jul, men icke sa nicke, alltid måste man vara andra till lags minsann. Har otroligt lejdon av folk som säger att jag inte gör något för dem. Jag hade inte tänkt på det innan Laura påpeka mig i telefonen idag; Du försöker alltid bara gå efter vad alla andra vill, vad som gör alla andra glada. Hur är det med dig själv? Hur skall du någonsin kunna få vara glad om du bara är andra till lags hela tiden? Tja, tänkte jag för mig själv, hon har en point där. Jag ser alltid till att alla andra har det bra, och efter det hinner jag egentligen inte längre ens tänka på mig själv. Att få alla andra nöjda och glada tar mycket på krafter. Näe, jag har bestämt mig. Och svaret är fortfarande det samma som det var för en vecka sedan. Jag frågade om hon skulle bli mycket arg, om jag gjorde detta och det kom ett "näe, jag måste börja inse att ni också har ett eget liv" -svar.
Nu har jag redan bestämt mig för att åka, och då tänker jag åka. Det är sedan upp till dig, hur läget är när jag kommer tillbaka. Förstås förstår jag att du blir ledsen eller ännu värre sårad, men det skulle varit skillt om du inte hade sagt det där från första början. Men att först säga att det i princip är okej, och sedan då jag planerat allt, bokat om tider till tandläkaren och frissor, så kan du inte komma och ändra ditt svar längre. Och det är verkligen inte rättvist att du frågar mig om jag inte kan göra detta för din skull, stanna hemma pga att du ber mig. Och ännu mera fel är det att du säger att jag inte varit hemma på fyra år när denna årstid kommer? vadå inte varit hemma på fyra år vid denna årstid? Du måste verkligen friska upp mitt minne, för jag kommer inte ihåg att jag har varit NÅGON ANNANSTANS än hemma... Så nu säger jag bara en sak; Antingen åker jag dit med ditt lov, eller så åker jag utan det, du bestämmer. Men vi båda vet, att det vore enklare om du skulle välja att jag fick åka med ditt lov.
Kommentarer
Trackback
