V

Känns som om alla redan har glömt kvällen.

Alla andra utom jag.

Jag ser den fortfarande framför mig.

Hur jag låg där och sov men blir plötsligt väckt.

Ser den käraste personen till mig, stå där bredvid sängen.

Röda märken alla möjliga ställen på kroppen.

Jag känner hur magen vrider sig, känner hur andetagen börjar gå snabbare för varje sekund,

jag kan till och med småningom höra mitt eget hjärta bulta.

Frågan som jag tyst ställer för mig själv;

vad fan har hänt??

Tog en stund innan jag fick fram någon information.

Och då jag väl fick fram historien kände jag hur det började bränna bakom ögonlocken.

Jag hade lämnat honom där, för att han såg ut att ha roligt,

såg ut att trivas och komma så bra överrens med mina vänner.

Besvikelsen och sorgen söker sig sakta framåt.

Efter många om och men, inser jag att hänt är hänt,

kunde inte tas tillbaka och jag kunde inte göra något åt det.

Många försökte få mig att tala till en person, som enligt mig,

hade svikit mig och mina vänner.

Efter en månad, tog jag mod till mig och la ett sms till personen.

Nu är allting nästan upp klarat.

Jag har en konstig känsla inom mig.

En känsla jag inte vet om den skall föreställa bra eller dålig.

Jag är glad att vi kan umgås och skratta,

men samtidigt.. påminns jag väldigt mycket om denna kväll.

Varje gång jag ser henne, ser jag den här kvällen...