In my head, you full fill my fantasy

Tänk att en kväll egentligen kan ändra mera än man tror.
Man gör inget speciellt, men ändå finns det där lilla gnistan där,
gnistan som ger spänning i det hela.
Har idag nämligen varit och sprungit med Masa, spelat lite fotboll,
ja ni vet, sånt sportigt.
Det roliga är att jag trodde aldrig att jag kunde känna en sådan känsla,
som jag idag hade när vi "sportade".
Har länge funderat, många timmar, många dagar;
vad kan man hitta på med sin partner? vad kan man prata om?
Hur kan man bete sig? osv. osv.
och utan att jag visste det, hade jag svaret framför mig hela tiden!;
man kan göra allt med sin partner, vara ut och gå,
gå på bio, springa och sporta, se på film hemma i soffan och ha lite mys,
Man kan tala om vad som helst, skäms man över något så är något fel.
Inte skäms man över att prata med sin flick- bästa kompis heller ju!
och man skall bete sig precis som man är född att göra,
bara vara sig själv!

Jag kan slå vad om, att alla har redan vetat detta, i så fall alla andra utom jag.
Jag har alltid velat göra något, något kul bara för att jag trodde att det höll
spänning i förhållandet, medan egentligen sanningen var och är att
man behöver inte göra något alls, och det redan räknas som en hel del!
Inte har jag aldrig förr spelat fotboll med mina ex, inte joggat tillsammans med dem,
inte sprungit ikapp med dem, inte talat om allt,
har skämts över mycket, ofta.

Men då jag är med honom, känns allting speciellt.
Jag kan göra allting med honom, som jag kan med Janika.
Det är där jag vet att detta förhållande har något speciellt,
det är inte det minsta likt som mina andra!
Han förlåter mig då jag gjort felsteg,
han säger saker som får mig att känna mig betydlig,
han vet hur han skall hantera mig i olika situationer,
han kanske även känner mig bättre än vad jag själv gör,
han kan vara sig själv runtom kring mig,
han lyssnar även om han inte riktigt skulle orka,
han får mig att känna mig trygg,
speciell & älskad.

Med detta inlägg vill jag bara tillägga att,
jag är inte rädd längre. Jag vet vad jag har,
och jag håller mig fast vid det. Jag önskar inte för mycket.
Jag är nöjd med livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0