Lepää Rauhassa, Lea <3
Minns fortfarande när du stod och dansade till denna låt i Nagu.. :) <3
Idag tänker jag tillägna det här inlägget till Lea Hilokoski.
Just nu, idag, har du varit borta redan i tre hela år, tillika som det känns som en evighet så känns det som att du försvann igår. För min saknad har fortfarande inte försvunnit någonstans, den är lika stor som den var för tre år sen när jag fick nyheten om dig. Minns fortfarande hur mitt hjärta började dunka hårdare och hårdare när mamma sa att hon har något viktigt att berätta, en nära person i vårt liv hade dött. Då hon sa ditt namn, brast jag bara ut i gråt, Du.. Du av alla? Varför? Du hade ju alltid stått vi min sida, alltid hjälpt, alltid lyssnat och för bara någon vecka sedan hade Du ringt mig och frågat om jag skulle vilja komma dit till Dig och hälsa på, men jag tackade nej pga andra planer. Men vadå dött? Du var frisk då, ju? Det här är inte rättvist var min första tanke som ploppade upp i mitt huvud. Tillika som jag var ledsen, var jag så arg på Dig, för att du inte kunde berätta för mig att du var sjuk, vi fick ju inte säga farväl, jag fick aldrig tacka Dig för allt du hjälpt mig genom, för alla de gånger du trott på mig, jag fick inte säga till Dig hur mycket du betydde för mig. Om du bara visste. Jag vet att du älskade oss barn lika mycket som om vi skulle varit DINA barnbarn. Jag minns när jag var liten, och vi gick hand i hand på stan och jag frågade Dig; hur kommer det sig att du inte har några barn eller någon man i ditt liv? Och du log mot mig och tittade mig djupt i ögonen och sa; men jag har ju er, och så länge jag har er behöver jag inte någon annan. Ni är mitt liv. Just i den sekunden betydde det inte så mycket för mig, jag var ju liten, hur skulle jag kunna förstå att det skulle betyda sådär mycket efter en par år framåt...
Tänk så mycket vi har gjort tillsammans, endast minnen som återstår. oh, jag är så ledsen att jag aldrig hann hälsa på, jag ångrar det så mycket. Om jag bara kunde få höra dig sjunga till irriterande finska homppa, dansa i bilen när den där speciella låten spelade, komma in till ett hem där det just har stekts plättar, att du hela tiden kom med något nytt men lite irriterande argument som du hade läst i tidningen, få bråtas med dig i sängen varje morgon jag vaknar.. Om jag bara kunde få krama om dig, berätta för dig hur mycket glädje du gett mig i mitt liv, hur speciell person du verkligen var, och att jag bara vill vara som dig...
Vi satt en dag och pratade med Danne om alla minnen vi fått med dig. Vi skrattade så himla mycket åt dig, åt oss.. Jag undrar ofta, om du ser ner på mig? Och om du skulle vara här, skulle du vara stolt över mig då? Skulle du säga att du är stolt över hur mycket jag hunnit ändra under alla dessa år? Skulle du krama om mig och säga att jag har vuxit så himla mycket och att jag har blivit vacker? Jag vet inte.. Det känns skit att inte veta.. Men en sak vet jag; Du vill inte att jag skall gå och gråta över dig, du vill att jag skall vara lycklig.. Tänka på alla minnen och le tillika, inte gråta..
Tack för alla minnen du gett mig och alla andra. Tack för att du fanns. Tack för att du älskade alla precis som vi var. Tack för att du alltid fanns här. Tack för att du gav oss de bästa minnena man kunde be om. ♥ Saknar dig så himla mycket!!!! :(
Danne, Lea & lilla Jag ♥
Lea Hilokoski on poissa
Suruviesti tavoitti suomalaiset keilaajat, etenkin sen vanhemman polven, perjantaina 16.11. Yksi 1960-70 lukujen suurimmista naiskeilailumme tähdistä, Lea Hilokoski on poissa.
Suruviesti tavoitti suomalaiset keilaajat, etenkin sen vanhemman polven, perjantaina 16.11. Yksi 1960-70 lukujen suurimmista naiskeilailumme tähdistä, Lea Hilokoski on poissa.
Lea Hilokoski menehtyi perjantaina vaikean sairauden murtamana. Suruviestin välitti hänen veljensä Leo Hilokoski, niin ikään legendaarinen suomalaiskeilaaja.
Lea Hiloski oli edustuskeilailumme johtavia pelaajia vuosikymmenen ajan. Hän saavutti ensimmäiset arvokilpailumitalinsa vuoden 1967 MM-kilpailuissa ja viimeiset EM-kilpailuissa 1977 kotihallissaan Talissa. Henkisesti vahvana urheilijana tunnettu Lea saavutti MM-kilpailuissa Malmössa vuonna 1967 joukkuekultaa sekä neli- että viisinaiskilpailuissa. Kaksi vuotta myöhemmin hän nousi kultakorokkeelle EM-kilpailuissa Kööpenhaminassa, saavutuksena oli joukkuekulta. Mestaruuden lisäksi Lea keilasi parihopealle ja Masterspronssille. Vuoden 1973 menestykseksi jäi EM-joukkuepronssi.
Uransa parhaat kilpailut Lea Hilokoski keilasi kotihallissaan Talissa vuonna 1977. Hän voitti parimestaruuden yhdessä Eija Krogeruksen kanssa ja kruunasi sitten kilpailut Mastersin kultamitalilla.
Suomen Keilailuliiton arvostetuimman pelaajaneulan, timanttineulan, Lea Hilokoski sai järjestysnumerolla kaksi. Kultaisen neulan kultaisin lehvin hän sai viidentenä suomalaiskeilaajana.
Suomen Keilailuliiton arvostetuimman pelaajaneulan, timanttineulan, Lea Hilokoski sai järjestysnumerolla kaksi. Kultaisen neulan kultaisin lehvin hän sai viidentenä suomalaiskeilaajana.
Lea Hilokoski jäi monille meistä vieraaksi, sillä uransa päätettyään hän vieraili halleilla harvoin. Silti muistamme häntä yhtenä lajimme suurimmista naisurheilijoista.
♥
Kommentarer
Trackback
