V

Fyfan vilken dag det var igår! Först var jag på väldigt bra humör och allting var perfekt. Men då jag stod och väntade på bussen vände turen. Hände en massa saker på busshållsplatsen som jag faktiskt inte kommer ihåg så mycket av, det som mest fastnat i huvudet är nog då man hör hur bilen börjar slira, man ser hur den närmar sig mig och pappa och då jag "försvarar mig" hör jag plötsligt en jävla smäll. Första tanken var; PAPPA! Men sen såg jag att han var okej, oh fyfan dendär chocken och glädjen på samma gång! I det ögonblicket trodde jag verkligen vi skulle dö. Tänk om jag själv hade väntat på bussen, hur skulle det slutat? Min hjärna skrek åt mig ; SPRING! Men mina fötter vägrade att lyssna, jag bara stod där, som nån jävla istapp. Fyfan.. Nå anyway blev ännu en till krock på samma plats tillika vi nyss hade krockat, men alla klarade sig oskadda! Och för att vara ärlig, så tror jag verkligen att Lea, Mikko och André tittade ner på oss, och skyddade oss. Men mest av allt har jag nog min Pappa att tacka. Utan honom skulle jag inte sitta här och skriva idag... ♥ Jag kommer alltid tänka på olyckan när jag hör den här låten, det var trots allt den jag och pappa sist lyssnade på i bilen innan vi gick och vänta till busshållplatsen;